Albert Einstein
Albert Einstein, född 14 mars 1879 i Ulm i Tyskland, död 18 april 1955 i Princeton i New Jersey i USA, var en judisk-tysk teoretisk fysiker. Han är kanske främst förknippad med den speciella och den allmänna relativitetsteorin, som var banbrytande inom modern fysik. Han erhöll nobelpriset i fysik år 1921.
Einstein är en av 1900-talets mest framträdande gestalter. Han har kommit att personifiera vetenskaplig genialitet. Under sin livstid förvärvade han såväl schweiziskt som amerikanskt medborgarskap.
Albert var son till Hermann och Pauline Einstein som var icke-religiösa judar och tillhörde medelklassen. Fadern var försäljare och drev senare en elektroteknisk fabrik. Familjen bosatte sig 1880 i München där Albert gick i skolan. Som barn sägs han ha haft det svårt med matematiken, men detta motbevisas av hans betyg, som var utmärkta. Däremot uttalade han sig ofta i vuxen ålder om att han vantrivdes i skolan på grund av dess pedagogik.
För att slippa försvarstjänsten flyttade Einstein 1894 till Milano. Efter två år i Aarau där han tog studenten började han 1896 studera vid ETH (Eidgenössische Technische Hochschule) i Zürich. Han hade då avsagt sig sitt tyska medborgarskap, men fick schweiziskt medborgarskap först 1901. Albert lämnade sin högskola år 1900 som lärare i matematik och fysik. 1902 började han efter två år som gymnasielärare arbeta på patentverket i Bern i Schweiz, där han var verksam till 1909 då han blev biträdande professor vid universitetet i Zürich. Einstein gifte sig 1903 med Mileva Maric. De fick en dotter, Lieserl (1902–?), och två söner, Hans Albert (1904–1973) och Eduard (1910–1965). Den sistnämnde visade sig lida av schizofreni.
Efter en kort period som professor i Prag 1911 blev han professor vid ETH. 1914 blev han professor vid Humboldt-Universität zu Berlin. När Adolf Hitler kom till makten 1933 lämnade Einstein Berlin och knöts till Institute for Advanced Study i Princeton. 1940 fick han amerikanskt medborgarskap, men behöll samtidigt sitt schweiziska.
Vid sin tid på patentverket i Bern utarbetade Einstein fyra artiklar som publicerades i samma nummer, (nr 17, 1905) av fysiktidskriften Annalen der Physik.
Den första var ett arbete om den brownska rörelsen, som i praktiken bevisade atomernas (och molekylernas) existens. Den andra var om fotoelektriska effekten, för vilken han senare, år 1921, fick Nobelpriset i fysik. Det tredje av dem var den speciella relativitetsteorin, för vilken han är mest känd. Den fjärde artikeln, om ekvivalensen mellan massa och energi, innehöll den berömda formeln E = mc2 där E utgör energin, m massan och c är ljushastigheten.
1906 publicerade Einstein också en berömd artikel om specifik värme för fasta kroppar. Detta var den första tillämpningen någonsin av kvantteorin på fasta kroppar.
Under åren 1907–1915 utvecklade Einstein den allmänna relativitetsteorin, vilken kunde förklara vissa planetrörelser som inte Isaac Newtons klassiska mekanik kunde förklara.
En intressant konsekvens av den allmänna relativitetsteorin var att ljus påverkas av gravitation vilket bekräftades vid en solförmörkelse 1919. Man kunde då mäta att stjärnor i närheten av solens rand, som då kunde observeras, skenbart ändrat sin position. Att ljuset kröks av gravitationen är enligt den allmänna relativitetsteorin en konsekvens av att rummets geometri påverkas av materians massa – det krökta universumet.
Från att ha varit en pionjär inom kvantfysiken började Einstein från mitten av 1920-talet kritisera kvantmekaniken. Hans diskussioner med Niels Bohr är berömda. När Einstein misslyckades med att visa att kvantmekaniken är felaktig försökte han visa att den var ofullständig. Även detta misslyckades. Ett känt citat som rör hans motstånd mot kvantmekaniken är ”Gud kastar inte tärning”. Bohr svarade: ”Du ska inte tala om för Gud vad han ska göra”. När Alain Aspect på 1980-talet lyckades bekräfta EPR-paradoxen experimentellt visade det sig att Einstein hade fel.
Trots sina många vetenskapliga framgångar kunde Einstein i slutet av sin levnad bara konstatera att det var ”sorgligt att leva i en tid då det är lättare att klyva en atomkärna än att spränga en fördom”.
Albert Einstein tillhör den lilla skara som har fått ett grundämne uppkallat efter sig: einsteinium med atomnummer 99.