Det är med den äkta kärleken som med spökena: alla talar om den, men få har sett den.
Att göra våld på sig för att förbli trogen den man älskar är knappast bättre än otrohet.
Fattigdom och kärlek låter sig svårligen dölja.
Gubbar tycker om att ge goda råd för att trösta sig över att de inte längre är i stånd att vara dåliga föredömen.
Svartsjukan föds alltid samtidigt med kärleken men den dör inte alltid samtidigt med den.
Det finns i oss alla ett hinder för fullkomlig lycka; det är leda vid det vi redan äger och längtan efter det vi inte har.
Vi är alla tillräckligt starka för att med jämnmod kunna bära andras olyckor.
Det säkraste sättet att bli bedragen är att tro sig vara slugare än andra.
De som ägnar sig för mycket åt småsaker blir vanligen oförmögna till stora ting.
Vi erkänner små fel endast för att göra klart att vi inte har några stora.
Egenkärleken är den störste bland alla smickrare.
Vi tycker alltid om dem som beundrar oss, men vi tycker inte alltid om dem vi beundrar.
När lasterna överger oss, smickrar vi oss med att tro att det är vi som övergett dem.
Alla klagar över sitt dåliga minne men ingen över sitt dåliga omdöme.
Hur kan vi begära att någon annan skall kunna bevara vår hemlighet när vi inte själva kunde det.
Hur kan det komma sig att vårt minne är gott nog att i minsta detalj bevara vad som hänt oss, men inte nog gott att komma ihåg hur ofta vi berättat det för en och samma person.
Läs mer om François de La Rochefoucauld